Recension: En plåtask med minnen öppnar dörren till Baltikums mörka historia i romanen Språkvetaren
Kristoffer Albrechts nya roman "Språkvetaren" återknyter till teman från hans debut "Alberts violin" och skildrar människans utsatthet under storpolitiska…
Sammanfattning
- Kristoffer Albrechts andra roman, "Språkvetaren", följer doktor Herman Qvist som på sin hemgård upptäcker Eduard Valdmanis berättelse om livet som fånge under sovjetregimen.
- Romanen är en fiktiv skildring som belyser Baltikums mörka historia under 1900-talets första hälft och inkluderar historiska personer som språkforskaren Lauri Kettunen.
- Eduards Valdmanis fascineras av hotade språk, särskilt liviskan, och ser en framtid som språkforskare i ett mångkulturellt mellankrigstida Riga.
- Musiken agerar som en sammanhållande kraft både i "Språkvetaren" och i Albrechts debutroman, "Alberts violin", där den binder samman olika karaktärers öden.
- Boken utforskar konsekvenserna av kriser och krigserfarenheter, och hur dessa förenar människor över nationsgränserna, likt seglingen som erbjuder en fristad.
Innehåll
Kristoffer Albrechts nya roman "Språkvetaren" återknyter till teman från hans debut "Alberts violin" och skildrar människans utsatthet under storpolitiska konflikter. Boken, som utspelar sig på två tidsplan, fokuserar på doktor Herman Qvist som upptäcker en plåtask med en fånge Eduards Valdmanis historia från sovjettiden. Romanen belyser musiken och språkens förenande kraft, speciellt hotade språk som liviskan, genom den unge Eduards intresse och strävan att försvara små kulturers existensberättigande. "Att ha ett andra språk är att ha en andra själ", citerar Eduards Karl den store, vilket blir en drivkraft i hans liv.