Spelberoende Peter: Jag flydde från verkligheten
Peter Jonsson flydde verkligheten genom överdrivet datorspelande under en depression, något som började på 1990-talet och intensifierades i vuxen ålder.…
Sammanfattning
- Peter Jonssons spelberoende startade på 1990-talet som en flykt från depression och misslyckanden i vardagen, snarare än att spelen var det primära problemet.
- Madeleine Tügel från Spelberoendes riksförbund ser liknande mönster där spelberoende ofta fungerar som en flykt från underliggande psykisk ohälsa.
- Tügel påpekar att dagens spelmarknad har utvecklats med mobilspel och mikrotransaktioner som påminner om hasardspel, vilket ökar risken för beroende.
- Peter Jonsson menar att dagens spelkultur, som uppmuntrar ständig närvaro och konsumtion, gör att fler riskerar att utveckla spelberoende.
- Per Bore vid Gamingprojektet i Region Skåne identifierar komplexiteten i spelproblematik och betonar vikten av att ta problemen på allvar, även om de inte alltid syns direkt.
- Världshälsoorganisationen (WHO) klassade spelberoende som en sjukdom 2018, kännetecknat av bristande kontroll och prioritering av spel trots negativa konsekvenser under minst 12 månader.
Innehåll
Peter Jonsson flydde verkligheten genom överdrivet datorspelande under en depression, något som började på 1990-talet och intensifierades i vuxen ålder. Han betonar att problemen inte var spelens fel, utan att spelen fungerade som en "underlättande funktion" som förstärkte hans depressionsbeteende och prokrastinering snarare än att vara den utlösande faktorn. Madeleine Tügel, ordförande i Spelberoendes riksförbund, bekräftar mönstret och ser att spel beroende ofta är en flykt från annan psykisk ohälsa, och hon framhåller den globala spelmarknadens förändring där nya spel bygger på ständig närvaro och konsumtion, vilket Peter Jonsson håller med om. Peter har kämpat med sitt beroende länge och beskriver resan att ta kontroll över beteendet som "lång och svår".