Det svenska AI-haveriet
Sveriges digitaliseringsstrategi brister i implementering trots ökad AI-användning, då nationella initiativ är spridda och saknar tydlig uppföljning.…
Sammanfattning
- Sveriges nationella digitaliseringsstrategi kritiseras för att vara visionär men sakna verkstad, med oklara mandat och svag koordinering.
- Företag och myndigheter i Sverige fastnar i pilottester och juridiska hinder, vilket leder till att AI-initiativ sällan skalas upp och genererar ekonomiska effekter.
- Kulturen premierar "möda" snarare än effektivitet, vilket skapar misstro mot snabba AI-ledtider och hindrar implementering i kärnprocesser.
- Överförsiktiga tolkningar av lagar som GDPR och AI-förordningen agerar stoppklossar istället för spelregler.
- Professorerna Robin Teigland, Pär Ågerfalk och Mikael Wiberg föreslår en kulturomställning samt AI-centrerade kärnprocesser med tydliga värdehypoteser som lösning.
- De lyfter fram behovet av att etablera sektorsvisa datarum för datadelning och att skala upp regulatoriska sandlådor för att avdramatisera lagkrav.
Innehåll
Sveriges digitaliseringsstrategi brister i implementering trots ökad AI-användning, då nationella initiativ är spridda och saknar tydlig uppföljning. Svenska företag och myndigheter fastnar i pilottester, byråkrati och en motvilja mot AI-effektivisering, vilket hindrar skördandet av faktiska vinster. Tre professorer menar att landet riskerar att bli ett importland för intelligens om inte "effektivitetsskammen" bryts och en kulturomställning sker. De förespråkar tydliga mål, fungerande datadelning och avdramatiserade lagkrav för att undvika ett nationellt "AI-haveri".