DN Debatt. ”Medicin mot sorg räcker inte – döende behöver psykologer”
Psykologer saknas nästan helt inom svensk palliativ vård, trots att många förväntar sig psykologiskt stöd i livets slutskede. Svårt sjuka patienter och…
Sammanfattning
- Psykologer lyser med sin frånvaro inom svensk palliativ vård, trots att behovet av psykologiskt stöd är stort hos döende patienter och deras anhöriga.
- Befolkningen förväntar sig psykologiskt stöd som en självklar del i livets slutskede, men detta rimmar illa med verkligheten där psykologer nästan inte finns.
- Existentiella och psykiska behov underskattas och hanteras ofta med farmaka istället för med efterfrågade psykosociala insatser.
- Den medicinska logiken och professionella maktstrukturer prioriterar fysiska symtom, medan psykologins existentiella kompetens har svårt att etableras.
- Samhället betraktar döden som ett tekniskt problem snarare än en mänsklig process, vilket leder till att döende individer blir "socialt döda" i förtid.
- För en värdig palliativ vård måste psykologer integreras som en självklar del av vårdteamen för att möta och förstå lidande bortom det medicinska.
Innehåll
Psykologer saknas nästan helt inom svensk palliativ vård, trots att många förväntar sig psykologiskt stöd i livets slutskede. Svårt sjuka patienter och deras anhöriga får inte adekvat hjälp med sorg, ångest och existentiella frågor, vilket strider mot Socialstyrelsens definition av palliativ vård som betonar helhetssyn. Konsekvensen blir att psykiska och existentiella behov ofta medicineras med farmaka istället för att mötas med psykosociala insatser. Detta problem bottnar dels i professionella maktstrukturer där medicinsk logik dominerar, dels i en "existentiell blindhet" som ser döden som ett tekniskt problem snarare än en mänsklig process. För att uppnå värdig palliativ vård krävs en omvärdering av "god vård" och att psykologer blir en självklar del av vårdteamen för att närvara, förstå och möta lidande.