DN Debatt. "Tvångsomlokalisering skadar staden – och de som får flytta"
Professor emeritus Charlie Karlsson varnar för att tvångsomlokalisering av låginkomsthushåll, med syfte att öka integrationen, skadar staden och de…
Sammanfattning
- Professor emeritus Charlie Karlsson kritiserar idén om att riva flerfamiljshus i låginkomstområden och flytta invånare för att "fixa segregeringen".
- Forskning i urban ekonomi visar att omlokalisering av låginkomsthushåll leder till försämrad välfärd, ökad psykologisk stress och förlust av socialt kapital och nätverk.
- Segregationen i städer speglar grundläggande inkomstojämlikhet, inte dess orsak, då bostadsmarknaden sorterar människor efter inkomst.
- Omlokaliserade hushåll drabbas ofta av högre levnadskostnader, längre pendlingstider och förlorad koppling till arbetsmarknaden på grund av bristande geografisk matchning.
- Karlsson föreslår att man bör investera i människor och platser genom bostadsbidrag, rimliga priser i kollektivtrafiken och förbättrad offentlig service i låginkomstområden.
- Verklig integration uppnås genom att minska inkomstskillnader, bygga prisvärda bostäder och förbättra möjligheterna där låginkomsttagare redan bor, inte genom tvångsförflyttning.
Innehåll
Professor emeritus Charlie Karlsson varnar för att tvångsomlokalisering av låginkomsthushåll, med syfte att öka integrationen, skadar staden och de drabbade. Han beskriver att politiken fördjupar inkomstproblemen, urholkar socialt kapital och försämrar välfärden för dem som tvingas flytta. Karlsson menar att segregationen inte minskar utan enbart förflyttas, och i stället för att riva bostäder för låginkomsttagare bör man investera i människor och platser. Han specificerar att tvångsförflyttning skapar känslor av förlust, utanförskap och förnedring.