EU:s nya klimatlag får inte bromsa omställningen
Svensk skogsindustri lovar att öka sin klimatnytta med 30 procent till år 2040, och vill vara en drivkraft i den gröna omställningen. Detta kräver dock en…
Sammanfattning
- Svensk skogsindustri siktar på att öka sin klimatnytta med 30 procent till 2040 och anser att EU:s politik måste se skogen som en aktiv lösning, inte enbart kompensation för utsläpp.
- EU ska uppdatera sin klimatlag med ett nytt etappmål för 2040, vilket formar Europas klimatpolitik under flera decennier framåt och är avgörande för omställningen bort från fossila bränslen.
- Nuvarande EU-regelverk, särskilt LULUCF, reducerar skogen till en passiv kolsänka och missar dess största klimatbidrag som uppstår när skogens produkter ersätter fossila alternativ.
- Rysslands krig mot Ukraina och den globala uppvärmningen har tvingat EU att både stärka sin industriella och energimässiga motståndskraft samt lösa klimatomställningen, med ett förslag om att minska utsläppen med 90 procent till 2040.
- En effektiv EU-politik kräver att LULUCF-ramverket ändras för långsiktiga mål, att substitutionskrav för biobaserade produkter införs i olika branscher, och att den europeiska bioekonomin stärks genom premier för hållbart odlade råvaror och investeringar i bio-CCS.
- Skogen utgör redan en stor del av Sveriges och Finlands export och kan vara avgörande för att frigöra Europa från fossilberoenden, där klimatåtgärder och konkurrenskraft förutsätter varandra.
Innehåll
Svensk skogsindustri lovar att öka sin klimatnytta med 30 procent till år 2040, och vill vara en drivkraft i den gröna omställningen. Detta kräver dock en EU-politik som erkänner skogen som en lösning, snarare än enbart ett medel för att kompensera andra utsläpp. EU står inför ett viktigt vägskäl när unionen ska uppdatera sin klimatlag med ett etappmål för 2040. Behovet av att fasa ut fossila bränslen är akut, och skogen spelar en avgörande roll både som växande kolsänka och källa till förnybar råvara. EU:s nuvarande klimatlagstiftning, särskilt LULUCF-ramverket, fokuserar för mycket på skogen som passiv kolsänka, vilket riskerar att bromsa industrins förmåga att aktivt bidra till klimatomställningen genom substitutionseffekter. För att Europa ska bryta sitt fossilberoende måste EU:s politik justeras för att bättre integrera bioekonomin och skogens aktiva bidrag.