Därför hade kulturministrarna aldrig en chans att klara sitt uppdrag
Victor Malm läser Sverker Sörlins bok "Kulturens värde" och noterar en brist på visioner inom svensk kulturpolitik, vilken bokstavligen reducerats till en…
Sammanfattning
- Sverker Sörlins nya bok ”Kulturens värde” undersöker hur det moderna kulturbegreppet utvecklats i Sverige.
- Boken kritiserar hur 1974 års kulturproposition reducerade kulturen till en avgränsad samhällssektor, vilket begränsat kulturens roll och minskat dess politiska prioritet.
- Malm menar att kulturministrar, såsom Parisa Liljestrand, agerar som administratörer av en samhällssektor istället för att främja individers själsliga odling eller samhällets framsteg.
- Sörlin visar, genom idéhistorisk analys, hur kulturen tidigare sågs som central för samhällets blomstring och hanteringen av gemensamma angelägenheter.
- Boken belyser hur politiker som Arthur Engberg på 1930-talet ansåg att kulturpolitiken skulle förbereda medborgarna för demokratins krav, vilket speglar en förlorad syn på kulturens djupgående värde.
Innehåll
Victor Malm läser Sverker Sörlins bok "Kulturens värde" och noterar en brist på visioner inom svensk kulturpolitik, vilken bokstavligen reducerats till en samhällssektor. Boken hävdar att kulturministrar, som Parisa Liljestrand, blivit snarare administratörer än möjliggörare av kulturell utveckling, en effekt av kulturpropositionen 1974. Sörlin kritiserar att kulturen förlorat sina moraliska, normativa och teleologiska anspråk till förmån för ekonomisk effektivitet, och påvisar hur samhället förr ägnade sig åt stora idéer om kulturens roll.