Elisabeth Hjorth: Birgitta Trotzigs litterära kraft golvade mig som ung
Författaren Elisabeth Hjorth blev som ung "golvad" av Birgitta Trotzigs författarskap, särskilt dess "katolska lidandemystik" som fängslade henne i…
Sammanfattning
- Elisabeth Hjorth upptäckte Birgitta Trotzig och Ylva Eggehorn i unga år och fann att de båda spände den "hänförelsens båge" som hon eftersökte.
- Trotzigs "katolska lidandemystik" resonerade starkt med Hjorths "hungriga unga längtan" och formade hennes syn på skrivande.
- Hjorth noterar Trotzigs fokus på ansiktet som en "outtömlig bild" som förtiger och meddelar, representerande både "transcendens och immanens".
- Birgitta Trotzigs verk skildrar människans drömmar som "moln av kristaller och inälvor", vilket visar på ett djupt värde som Hjorth understryker.
- Anneli Jordahl och Jenny Tunedal kritiserar Trotzigs sätt att blottlägga utsatta kroppar, där Jordahl instinktivt önskar skyla dem istället.
- Hjorth ifrågasätter om det är rättvist att tillskriva utsatta människor "total språklöshet" i Trotzigs skildringar.
Innehåll
Författaren Elisabeth Hjorth blev som ung "golvad" av Birgitta Trotzigs författarskap, särskilt dess "katolska lidandemystik" som fängslade henne i tjugoårsåldern, enligt en artikel från 2026-01-17. Hjorth fann Trotzigs förmåga att insistera på det obegripliga i världen och den komplexa mänskliga erfarenheten djupt gripande och formande. Hon upplevde hur Trotzigs ständiga fokus på "ansiktet" som både transcendens och immanens utmanade samtiden. Trots att Hjorth värdesätter Trotzigs insatser, reflekterar hon över författarskapets svårigheter, särskilt framställningen av utsatta människor som kan upplevas blottläggande. Hon konstaterar att Trotzig stötte bort det förenklade, men att hennes obevekliga blick på dem som har det värst kan vara en stötesten för läsare.