Eva-Lotta Hultén: Vem tjänar på hätskheten i skogsdebatten?
Eva-Lotta Hultén ifrågasätter de hårdnade tongångarna i den svenska skogsdebatten, där kritik mot kalhyggesbruk svartmålas som "aktivism" eller…
Sammanfattning
- Kritik mot kalhyggesbruk bemöts med begrepp som ”politiserad” och ”aktivism”, med ett påtagligt hårt tonläge i nätforum.
- Frivilliga inventerare av skyddsvärda arter, som utför arbete Skogsstyrelsen fick upphöra med, får bära hundhuvudet istället för att kritiken riktas mot politiska beslut.
- Skogsindustrin framställer miljörörelsen som huvudmotpart och använder sin position för att påverka skogsägare att avverka, trots att de själva är en intressent.
- Äganderätten åberopas som ett vapen mot ”aktivister”, men Eva-Lotta Hultén påpekar att den alltid har medfört inskränkningar och skyldigheter.
- Branschorganisationen Skogsindustrierna har genom kampanjer spridit missledande påståenden om svenskt skogsbruk, vilket bidrar till den hetsiga debatten.
- Trots det hårda tonläget finns hopp om en annan samtalston bland skogsägare som argumenterar för biologisk mångfald och naturnära skogsbruk.
Innehåll
Eva-Lotta Hultén ifrågasätter de hårdnade tongångarna i den svenska skogsdebatten, där kritik mot kalhyggesbruk svartmålas som "aktivism" eller "politiserat". Hultén belyser hur virkesköpare pressar skogsägare och hur äganderätten missbrukas för att tysta kritiker, vilket skärper konflikten. Hon framhåller att Skogsindustrierna har spenderat hundratals miljoner på kampanjer med missvisande påståenden om svenskt skogsbruk. Tonläget är så hårt att journalisten Lisa Röstlund upplevt att nazigranskning är en paus från hatet hon får när hon rapporterar om skogen.