Fredrik Sahlin: Kritikersmisk på film kan bli dråpligt underhållande
Fredrik Sahlin beskriver hur filmskapare genom historien underhållande kritiserat kritiker på film, med exempel som sträcker sig från 1800-talet till…
Sammanfattning
- Filmskapare har länge kritiserat kritiker i sina verk, som ett sätt att hantera sågningar eller ifrågasätta kritikens roll.
- Jean-Luc Godard och Charles Baudelaire har uttryckt negativa åsikter om kritiker, där Godard liknade dem vid soldater som skjuter på sina egna.
- Hannes Holms "Regnmannen" visar en avdankad teaterregissör som förlöjligar kritikern som sågade hans karriär.
- I "Willow" döpte George Lucas och Ron Howard ärkeskurken till General Kael, efter filmkritikern Pauline Kael, och ett monster till "Eborsisk" efter Roger Ebert och Gene Siskel.
- Quentin Tarantino skildrar en filmrecensent som underrättelseagent i "Inglourious basterds", medan M. Night Shyamalan i "Lady in the water" framställer en kritiker som ensam och socialt inkompetent.
- Även animerade filmer som "Råttatouille" har kritikerfigurer, där krogkritikern Anton Ego genomgår en förvandling till en mer positiv inställning.
Innehåll
Fredrik Sahlin beskriver hur filmskapare genom historien underhållande kritiserat kritiker på film, med exempel som sträcker sig från 1800-talet till nutida produktioner. Regissörer som Hannes Holm och Ron Howard har i filmer som "Regnmannen" och "Willow" bakat in subtila eller dråpliga kängor mot filmkritikerkåren. Även Quentin Tarantino och M. Night Shyamalan har skildrat kritiker i sina verk, ofta med negativa undertoner, medan barnfilmen "Råttatouille" nyanserar bilden av den kräsne kritikern. Sahlin konstaterar att kritikern i film ofta framställs som en cynisk och ensam figur, som ibland till och med möter ett våldsamt öde.