Leif Zern: Varför kommer det aldrig någon biografi om Max von Sydow?
Leif Zern ifrågasätter varför det saknas biografier om stora skådespelare som Max von Sydow och Gunn Wållgren, trots deras betydande konstnärliga…
Sammanfattning
- Skådespelare får sällan djupgående biografier, till skillnad från andra konstnärer och författare, trots att de är förevigade i filmroller.
- Leif Zern menar att skådespelarkonstens "flyktighet" och brist på källor är återkommande, men otillräckliga, förklaringar till avsaknaden av levnadsteckningar.
- Göran O Eriksson konstaterade redan 1963 att teaterkritiker oftast väljer att se föreställningen ur publikens eller textförfattarens perspektiv, inte skådespelarens.
- Zern refererar till filosofen Ludwig Wittgensteins kritik av Shakespeare, där Wittgenstein misslyckades med att förstå Shakespeares dramatik på grund av att den var skriven för scenen och skådespelare, inte för läsning.
- Max von Sydow som Sir Antonius Block och Gunn Wållgren som Farmor Ekdahl är exempel på internationellt erkända skådespelare utan omfattande biografier.
- Gunn Wållgren skapade 1953 ett starkt intryck som Jeanne d’Arc i ”Lärkan” på Nya Teatern, en upplevelse som Leif Zern fortfarande minns i detalj.
Innehåll
Leif Zern ifrågasätter varför det saknas biografier om stora skådespelare som Max von Sydow och Gunn Wållgren, trots deras betydande konstnärliga gärningar och förevigade roller. Han menar att skådespelares arbete ofta avfärdas i recensioner med intetsägande värdeord, vilket förhindrar djupare analyser. Zern, som själv upplevde Wållgren på scen som Jeanne d’Arc, pekar på att denna kunskapsbrist eventuellt döljer en hemlighet om skådespelarkonstens essens. Han drar paralleller till Ludwig Wittgensteins syn på Shakespeare, där skådespelets sanna natur ofta missförstås.