Philip Franzén: Vad hände egentligen med den tyska återföreningen?
Tysklands återförening från 1990 är fortsatt ofullständig och brottas med djupa interna klyftor. Östtysklands genomsnittliga årslön ligger 20 procent…
Sammanfattning
- Världsordningen som möjliggjorde Tysklands återförening 1990 riskerar att falla samman samtidigt som landet fortfarande brottas med interna klyftor.
- Trots 35 års politiska försök att utjämna skillnaderna, upplever två tredjedelar av dagens östtyskar sig som andra klassens medborgare.
- Litteraturvetaren Dirk Oschmann kritiserar i "Muren som inte föll" västtyska eliter för det misslyckade enandet, en bok som blev en av 2020-talets mest inflytelserika i tyskspråkiga världen.
- Historikern Ilko-Sascha Kowalczuk kontrar i "Freiheitsschock" med att östtyskarna bör ta ansvar, sluta ikläda sig offerrollen och integreras mer i väst.
- Sociologen Steffen Mau analyserar i sin bok "Ungleich vereint" att olikheterna mellan öst och väst befästs, och ser få tecken på att de närmar sig varandra.
- Både Oschmann och Kowalczuk uttrycker i sina verk att de materiella obalanserna mellan öst och väst är ”helt irreparabla”, vilket speglar en underliggande vanmakt och uppgivenhet.
Innehåll
Tysklands återförening från 1990 är fortsatt ofullständig och brottas med djupa interna klyftor. Östtysklands genomsnittliga årslön ligger 20 procent lägre än i väst, och östtyska hushåll är mindre än hälften så förmögna som västtyska. Litteraturvetaren Dirk Oschmann beskriver i sin stridsskrift "Muren som inte föll" den uppdämda besvikelsen och irritationen mot västtyska eliter, medan historikern Ilko-Sascha Kowalczuk kritiserar östtyskarna för att inte ta sitt ansvar och göra upp med DDR-diktaturen. Sociologen Steffen Mau menar att befintliga olikheter snarare befästs än minskar, vilket resulterar i en växande förbittring och uppgivenhet i debatten.