Scenen i Nobelpristippade Can Xues bok gör fysiskt ont att läsa
Can Xues novellsamling "Jag bor i slummen" presenterar en surrealistisk och mardrömslik värld där gränserna mellan levande och dött, inre och yttre, är…
Sammanfattning
- Can Xues novellsamling "Jag bor i slummen" utforskar en surrealistisk värld med upplösta gränser mellan existenser, där djur, växter och människor delar gemensamma öden.
- Boken jämförs med författare som Kafka och Borges, men påminner starkt om "Alice i Underlandet" med sin oförutsägbara logik och mardrömslika scenarion, ofta berättade med underfundig humor.
- Berättelserna, skrivna mellan 1996 och 2018, uppvisar tematiska likheter men har individuella temperament och toner, sammanförda av översättaren Anna Gustafsson Chen.
- Titelnovellen "Berättelser från slumkvarteren" skildrar ett råttliknande djurs överlevnadskamp i en brutal värld där tillit saknas och döden inte erbjuder någon befrielse.
- Can Xue beskriver sina texter som "själens litteratur", där huvudpersoner måste finna inre tillit i en föränderlig och ofta grym tillvaro, och där döden inte kan erbjuda ro.
- Författarens avantgardistiska stil använder element från sagor och fabler för att belysa individualitet i kollektiva miljöer, där själen förblir ensam trots sökandet efter samhörighet.
Innehåll
Can Xues novellsamling "Jag bor i slummen" presenterar en surrealistisk och mardrömslik värld där gränserna mellan levande och dött, inre och yttre, är helt upplösta. Kritiker jämför ofta hennes experimentella prosa med storheter som Kafka och Dante, men starka ekon av "Alice i Underlandet" ekar genom sidorna. Mellan 1996 och 2018 författades dessa berättelser, som nu samlas och tolkas i en svensk översättning av Anna Gustafsson Chen. Boken utlovar ett läsäventyr som kräver uppmärksamhet och ett öppet sinne, men belönar läsaren med både underhållning och oro. Can Xues avantgardism leker med sagan och fabeln, där djur, växter och människor alla känner, längtar och lider i en gemensam, skoningslös tillvaro.