Avslut för hålen i skrovet – men inte för hålen i historieskrivningen
Haveriutredarna har nu avfärdat att skroven på Estonia orsakades av yttre påverkan, utan uppkom vid kontakt med Östersjöns botten, vilket fastslår att…
Sammanfattning
- Haveriutredarna i Tallinn har klargjort att Estonia-skrovens skador uppstod vid kontakt med Östersjöns botten, inte genom explosion eller kollision.
- Utredarna bekräftar att Estonia inte var sjövärdig, en information som inte framkom i den ursprungliga utredningen från 1997.
- Överlevande Sara Hedrenius menar att 1997 års katastrofutredning är bristfällig och bör göras om på grund av bristen på sjövärdighet som grundläggande omständighet.
- Nya frågor har uppstått om vem som ansvarar för att bristen på sjövärdighet inte upptäcktes före katastrofen.
- Utredarna framhåller att Estonia-katastrofen berodde på ett systemfel snarare än en enskild förklaring, trots att sjöfartsbranschen sägs ha lärt sig av sina misstag.
- Många överlevande och anhöriga saknar fortfarande en heltäckande förklaring och upplever Estonia som ett fortsatt nationellt trauma.
Innehåll
Haveriutredarna har nu avfärdat att skroven på Estonia orsakades av yttre påverkan, utan uppkom vid kontakt med Östersjöns botten, vilket fastslår att 1997 års katastrofutredning håller. Samtidigt konstateras att Estonia inte var sjövärdig, vilket väcker nya frågor kring ansvarsfördelning och förklaringsmodeller. Överlevande som Sara Hedrenius efterlyser en förklaring som hon kan känna igen sig i, och anser att 1997 års utredning brister i en så central komponent att den bör göras om. Detta har gjort att Estonia fortfarande är ett öppet sår för många, likt Palmemordet som nationellt trauma.