"Banankrig" och statskupper – så har det gått när USA agerar i Latinamerika
USA har historiskt agerat som en "internationell polismakt" i Latinamerika, ofta med katastrofala följder, drivet av presidenter som James Monroe och…
Sammanfattning
- USA:s engagemang i Latinamerika härstammar från Monroedoktrinen 1823, förstärkt av Theodore Roosevelt, som agerade som "internationell polismakt".
- Amerikanska intressen, som fruktodlingar och mineralfyndigheter, låg ofta bakom militära ingripanden och krävde en särskild manual för "småkrig" från amerikanska marinkåren 1921.
- ”Banankrigen” under tidigt 1900-tal involverade militära ingripanden i länder som Honduras och Nicaragua, motiverade av kontroll över Panamakanalen och skydd av amerikanska livsmedelsföretag.
- Grisbuktsinvasionen 1961, ett försök att störta Fidel Castro, misslyckades och ledde till att Kuba allierade sig med Sovjetunionen.
- USA stödde militärkupper i Brasilien 1964, vilket ledde till en 20 år lång diktatur, och i Chile 1973, där president Salvador Allende störtades med CIA:s inblandning.
Innehåll
USA har historiskt agerat som en "internationell polismakt" i Latinamerika, ofta med katastrofala följder, drivet av presidenter som James Monroe och Theodore Roosevelt samt amerikanska affärsintressen. Landets militära ingripanden, med metoder som sträckte sig från ”småkrig” utförda av marinkåren till CIAs hemliga operationer, har syftat till att säkra ekonomiska intressen och motverka kommunistiska regimer, med exempel som ”Banankrigen” i Centralamerika, grisbuktsinvasionen på Kuba, och stöd till militärkupper i Brasilien och Chile. Denna inblandning har ofta lett till tusentals döda och installationen av auktoritära regimer.